Idag är dagen med stort D....
Tänk att man i ett år tränat,längtat, och förberett sig! Man har svettats, varit förbannad, skrikit och var sjukt glad & nöjd samtidigt som man även har varit helt slutkörd flera gånger om!!
Veckorna innan denna dagen har man planerat, packat, köpt in grejer man behöver och tänkt igenom allt i sitt eget huvud om och om igen .....
Så är dagen innan denna dagen här .. Man börjar få fjärilar i magen, nervösiteten gör sig synlig i kroppen MEN man är taggad till tusen!!
Man packar in sig i bilarna och åker 30 mil hemifrån!! Förväntningarna är stora och humöret e på topp!!
Kommer fram, chillar och tar det ganska lugnt! Rekar stan och hämtar ut sitt STORA kuvert;-) nu e det snart dax! Allt man tränat och förberett sig inför är snart ett minne blott!!?
Men innan dess ska man bara genomföra 30 grymt tuffa, roliga och helt underbara mil på en cykelsadel runt vättern!!!
Det är en fantastisk natt/morgon/dag/kväll som man tar sig igenom hela detta loppet!
ETT LOPP SOM JAG SÅÅÅ GÄRNA VILL GÖRA OM!!!!
men denna gången fixade jag inte det... Denna gång sitter jag tyvärr i min rullstol vid sidan av startfållan och vinkar av min underbara pappa och lillebror!
Ja, det känns ..... Glädjetårarna finns för att jag vet hur pappa och peter kommer skaffa sig ett helt underbart minne för livet!!
Men visst är det även tårar för att jag inte kan dela det med dom:-( jag ville det såå mycket och jag hade en enorm vilja att kunna fixa det även om det så var i 3 mil...så för att inte svika mig själv och min tro på att klara det så fanns det inget annat sätt än att göra som jag gjorde.... så Jag anmälde mig samtidigt som jag anmälde pappa och min lillasyster ( som senare bangade ur och gav sin plats till lillebror;-) .... Men min tid på kartan kommer inte flytta på sig, jag är inte med... Mitt namn finns bara på pappret... Mer än så kommer det tyvärr inte bli på vätternrundan 2014:-( ......
Men jag hoppas verkligen att jag en dag kan genomföra det roligaste lopp som finns; VÄTTERNRUNDAN;-)))
Mina minnen och min positiva känsla av de vätterrundor jag hittills genomfört kommer alltid finnas inom mig och jag hoppas verkligen att min vilja kan ta mig ända fram till starten igen en vacker dag...
Men just idag fredag den 13/6 2014 kom jag inte ända fram....😥
Men;
Jag önskar och hoppas att min pappa och lillebror kommer få lika underbara minnen som jag har! Och jag kommer verkligen att följa dom och vara med enda fram till mål❤️
Innan jag avslutar för att kolla hur de går för dom vill jag bara tacka den person som faktiskt är en väldigt stor del i mina " good feelings" till vätternrundan!, nämligen min cykelvän tommy kristiansson⭐️ MEGA TACK TILL DIG!!!!!
Massor av kramar till er alla 😘
Krraaaaaaam ulle
RSS Feed
