Blog Archives

Hur gick det sen.....

17/12/2014

Idag kan ni köpa allas veckotidning där de 10 bästa repotagen under året valts ut och följts upp!

Ni ser mitt repotage på nr 1 !

Finns inte så mycket mer att säga...jag finner inga ord... Allt e helt jäkla sjukt... Och ofta nu för tiden tampas jag med denna orättvisa och ovilja som berörde visar..... Jag är helt tom... Ni får gärna läsa själva och tyck gärna till! Maila redaktionen eller andra myndigheter! Jag pallar inte mer för tillfälligt:-(

Men som sagt köp gärna allas veckotidning som är ute nu ! Och 2 veckor framåt tror jag! ( om de inte tar slut förstås)!

Kram kram och en megakram till er alla som bryr sig ❤️❤️❤️

0 Comments

De är mina hjältar!!!!

15/12/2014

4 Comments

Hej!
Hoppas ni vill och kan HJÄLPA MIG att uppmärksamma mina fyra fantastiska hjältar SÅ DE SJÄLVA FÖRSTÅR VILKA ENORMA HJÄLTAR DE FAKTISKT ÄR!!!!

Även om det i mina ögon sett finns många hjältar som stöttat och funnits vid min sida när mitt liv plötsligt förvandlades till den värsta mardrömmen någonsin och de hjältarna kommer jag då och då skriva om här på bloggen!!

& jag tänker börja med min att uppmärksamma och skriva om de VIKTIGASTE hjältarna för mig! Och det finns det fyra killar som är mina STÖRSTA HJÄLTAR !!! De har betytt och betyder extremt mycket för mig alla minuter på dygnet!Dessa 4 hjältar är min man mattias och våra söner anton, melvin och elliot ❤️

Fyra killar som den 5/12-2012 plötsligt befanns sig mitt i den mörkaste mardrömmen när deras mammas vårdskadades svårt och vaknade upp med en ickefungerande kropp efter en misslyckad framfallsoperation...

Fyra killar som fått offra stora delar av sina egna liv, drömmar och mål för att istället finnas till för deras sjuka mamma och fru....

Fyra killar som tvingats hjälpa, stötta och vårda sin egna mamma och fru då kommun och landsting inte vågats sig in i mardrömmen....

Fyra killar som aldrig någonsin tvekat att kämpa och göra allt de kan för att få tillbaka sin aktiva, positiva och glada mamma till det underbara vardagsliv de(vi) en gång hade...

Fyra underbara killar som än idag orkar, kämpar och finns kvar vid min sida...

Fyra killar som verkligen betyder allt och mycket mer än så för mig❤️❤️❤️

Dessa fyra killar som alla dagar, alla veckor och alla månader som hittills gått släppt allt och funnits för mig 24 7❤️

TACK VARE dessa fantastiska, omtänksamma och helt magiskt underbara killar, mattias, anton, melvin och elliot så är jag fortfarande vid liv ochTACK VARE deras kämparglöd och vilja ser jag solglimtarna då och då långt där uppe!

& trots att vi fortfarande inte vet vad som hände den där dagen i december 2012
& trots vetskap om att våra liv aldrig kommer bli som förut så är vi nu beredda att sakteliga "gå"(rulla) upp från den mörkaste mardrömmen för att återigen leva vårt underbart härliga vardagsliv igen!!!!

Och som melvin alltid påminner mig om ;
NEVER EVER GIVE UP!!⭐️⭐️⭐️
Och jag lovar !!!; jag kommer aldrig någonsin ge upp!!! Men jag vill verkligen visa, skrika, gapa rakt ut hur mycket de betyder för mig och även upplysa dom om att de faktiskt är mer än mina älskade killar! DE ÄR MINA HJÄLTAR OXÅ⭐️⭐️⭐️
Massor av kramar från ulrica

4 Comments

Idag är det exakt 2 år sen....:-(

5/12/2014

12 Comments

Usch ja.... Den 5/12-2012 förändrade verkligen mitt & mina käraste liv drastiskt!

Den där operationen som skulle ske så lätt.... Den där operationen som ansågs vara en rutinoperation.. Den där operationen som skulle hjälpa mig att kunna hoppa, springa och motionera ännu mer utan att behöva känna en tyngdhetskänsla och till viss del smärta i underlivet... Den där operationen som bara skulle ta 20 minuter...den där operationen som skulle åtgärda ett litet framfall i underlivet...

Ja den operationen skulle hjälpa & underlätta i mitt redan aktiva och underbara liv!!! Så den 5/12-2012 sövdes jag i ett kramptillstånd då de "råkade" ge mig morfin vilket de visste att jag ej tålde... Jag skulle vakna upp strax efter...

Jag vaknade upp ca 19.30 (ca 6 timmar efter!!!) med en extrem smärta i mina ben!! Jag såg en kateter jämte mig och förstod absolut ingenting... Och när jag frågade personalen på uppvaket om de kunde spänna loss mina ben log de lite och sa att jag inte sitter fast!!???? Hon lyfte på mitt täcke och fick en chock....

Jag somnade och vaknade omvartannat.... Och då och då vaknar jag till av blixtrarna från deras kamera.... Men varför tog dom kort på mina ben??? Jag har ju genomgått en enkel, rutinartad framfallsoperation !!! Jag vet jag frågade flera gånger om vad som hänt .... Men fick tyvärr inget svar..och när smärtan var för extrem kom de med sprutan med smärtstillande.... Men när klockan var 22.30 förstod jag att något verkligen gått fel! Läkare och personal kom och tittade till mig varje halvtimma, och min apparat pep konstant men ingen sa nåt personal började gå hem och nattpersonalen kom och tog över... Uppvaket tömdes på patienter.... Förutom jag själv.. Jag var tvungen att vara kvar!!

Varför???? Och tyvärr vet jag inte än i dag varför!?

tillslut fick jag i alla fall låna en telefon för att ringa hem! Det var nog då jag verkligen förstod att det inte gått som det skulle... För ingen hade ringt mattias och berättat men han hade ringt avdelningen lite tidigare på kvällen eftersom han såklart var orolig.... Redan då ljög dom:-( deras svar var att allt gått bra och att jag bara blev sövd och opererad senare än planerat!???? Hur fan kunde dom med att ljuga när min närmaste anhörig själv ringer och frågar???? Det enda jag fick fram till mattias mellan tårarna var att nåt gått väldigt fel, jag har extremt ont i mina ben, jag har en kateter jämte mig och mina värden e dåliga och att här är olika läkare hela tiden som tittar till mig och mina ben då och då och att det är något som inte stämmer!!! Det sista jag sa var att; de har ljugit för dig! för jag sövdes exakt 13.35 ....

Detta var för exakt 2 år sen och värst av allt är att vi fortfarande inte vet vad som hänt.... Och fortfarande ljuger de och döljer sanningen ...

VARFÖR??

I 2år har vi gjort allt för att försöka förstå och få veta vad som hände under operationen och tiden efter!

I 2 år har jag kämpat för att få vård,behandling,hjälpmedel, rehab och stöd/ hjälp!

I 2 år har vi gjort allt för att jag ska bli bättre!

I 2 år har vi försökt att leva i denna jävla mardröm de lämnade oss i!

I 2 år har vi gjort allt vi kunnat för att försöka ta oss härifrån!

I 2 år har vi stått helt själva utan varken vård, behandling, rehab,Vissa hjälmedel och ingen hjälp från varken landsting eller kommun...:-( och lång tid framöver kommer vi få leva så här!! Vi försöker verkligen att komma tillbaka till livet och se framåt! Men det är inte alltid lätt och enkelt.....

Det som hände den 5/12 2012 kommer för alltid vara en del av vårt liv och de ärr och sår de orsakade & fortfarande orsakar påminns vi om varje minut på dygnet.....

2 år har gått.....i nuläget tar jag mig fram med hjälp av skena på hela vänster ben, kryckor, rullator och rullstol! Jag bajsar med hjälp av en inopererad interstim och kissar gör jag med hjälp av katretrar! Jag orkar fan ingenting... Smärtan och hjärntröttheten gör mig både arg, ledsen och helt utmattad emellanåt....

Det är så mitt liv ser ut 2 år efter en "vanlig framfallsoperation"!!???????

Hur e det ens möjligt!?? Hur kan de själva ens med att säga att inget har hänt??? Hur e det ens möjligt att bli nekad vård rehab, hjälp och stöd?????

Men jag kan lova er alla att jag inte kommer att bli en bitter tjurkäring!! Men det är extremt mycket att bearbeta och förstå för oss alla men vi kommer så sakteliga tillbaka....

Och jag kan lova mina älskade killar och mina närmaste att jag fixar det! Även om våra liv aldrig kommer bli som innan så har jag lovat mig själv och killarna att vi ska få och ha ett fantastiskt liv och en helt underbar vardag igen!!

Tiden läker inga sår men med tiden kanske jag lär mig leva med de skador de orsakat och den smärta jag har.!!(?)

"Livet finns inte hela tiden men tiden finns hela livet"

12 Comments

Blogg

Hur gick det sen.....

De är mina hjältar!!!!

Idag är det exakt 2 år sen....:-(

Ulricas kamp

Archives

Categories